Hur skiljer sig Sandwich Sudoku från Killer Sudoku?

I Killer Sudoku är burarna ritade på rutnätet innan du börjar – Du vet alltid exakt vilka celler som delar en summa, och hela ditt jobb är att härleda siffrorna. I Sandwich Sudoku definieras det summerade området av var 1 och 9 hamnar på varje rad, och dessa positioner är okända i början. Samma ledtråd kan beskriva en en-cells sandwich eller en sex-cells sandwich tills du fastställer gränserna. Det gör Sandwich till ett tvåfas-pussel: en geometrifas (var är 1:orna och 9:orna?) följt av en aritmetikfas (vilka siffror fyller gapet?). Killer är enfasigt i jämförelse.

Kombinationsanalys överförs nästan direkt: att räkna upp distinkta sifferuppsättningar som når en målsumma är den delade kärnfärdigheten, och en placerad sandwich beter sig exakt som en endimensionell bur. 45-regeln överförs också, i modifierad form - I Sandwich ger den utsidesiffrorna som 35 − ledtråd. Vad som inte överförs är bargeometri (innies och outies har ingen direkt motsvarighet), och Killer ber dig aldrig att hitta regionen först. Omvänt, Sandwichs 1/9 positionsanalys - Att behandla två specifika siffror som rörliga gränser - Finns i ingen annan mainstreamvariant.

Vid jämförbara svårighetsinställningar finner de flesta lösare Sandwich svårare att starta och snabbare att avsluta. Öppningen är svårare eftersom inga siffror är begränsade förrän minst en rads 1 och 9 är lokaliserade; slutspelet är lättare eftersom när gränser är fastställda, bär varje rad starka, fullt kända begränsningar. Killer sprider sin svårighet mer jämnt. Om du gillar positionsresonemang, börja med Sandwich; om du föredrar rent summakombinationsarbete, kommer Killer att kännas mer naturligt.